fredag 11 december 2009
torsdag 10 december 2009
Ooo...
<<--Har ju velat ha vita boots från See by Cholé och nu har ett inte jättelikt par dykt upp din DINSKO's webbshop. De skulle gärna haft svarta sömmar i, det kanske man kan fixa själv? Likyliky!
BONKERS
<<-- Nu har denna annorlunda och coola sko kommit in på DINSKO's hemsida. 500 spänn and it's all yours.
Är du inte medlem i Club Nilsongroup kan du blir det och få 10% på ett par valfria skor.
Synd att jag redan är det =P
onsdag 9 december 2009
Jag är dum i huvudet
Det blev båda skorna, när jag fick syn på denna bilden var jag tvungen att beställa de andra också....
Men, jag kommer att skicka tillbaka nån av skorna. Passade på att även beställa denna fina tröja. Hoppas den sitter snyggt! 40 % på dyraste varan och 30% på resten. Hade var toppen om H&M också hade kört med såna kanonerbjudande...
Ska käka nu, cya!
Keep?
Fick hem mina skor från Halens... Men vet inte om jag ska ha dem, gillar skorna men jag tycker nog de är för spetsiga framtill för min smak... Gillar inte spetsiga skor..
Sen är jag bara så fett kär i mina pjux från H&M. De har verkligen lyckas när det gäller skor. Kan knappt hålla mig, nu när jag vet att de röda kilklackskorna är på väg hem till mig.
What can I say? I like clothing&shoes ;)
Två klänningar jag köpt som jag också längtar efter att få använda. Särskilt den blommiga med en vitsvart-randig topp med ärm till, supacwl!
Skosus!
Ah, nu har man verkligen inte mkt pengar kvar denna månaden. Det räcker verkligen BARA till mat.. Suck!
<---Var inne på Ellos.se och hittade dessa snygga pjux. Synd att jag har ett par liknande, men kommer det nån 50% grej så klipper jag till direkt! Synd att de inte fanns i vitt eller mörkrött... =/
Samtidigt har jag inga riktiga boots, så jag undrar om dessa kan vara tillräckligt nice? Ångest, kan ju inte köpa båda!!
UH!
Vilka, vilka?
söndag 6 december 2009
Från min nya roman....
INSPIRATION: CARRIERS (2009)
"Trots att jag bara fick chansen att arbeta i ett halvår, hann jag med en hel del ärenden som jag lärde mig otroligt mycket av. Till stor del på grund av Jimmy. Jag kämpade med honom från dag ett. Nu när det inte fanns någon som satt regler och tuffa restriktioner verkade det som han hade tappat lusten att revoltera. Han var som en normal ungdom i mina ögon. Lugn, pratsam, sansad. Han brusade förvånandsvärt aldrig upp sig men kunde höja rösten för att göra sig hörd vid krissituationer. Han hade gjort en helomvändning, eller hade han det?
Hade samhället skapat honom - den han var förut? Den oberäknerliga, kalla, hotfulla , ja den rent ut sagt farliga Jimmy?"
"Två man fick kämpa med att få bort Samuel från deras nerslagna kamrat. En hårdhänt hand grep tag om min arm och förde mig bort från Jimmy och resten av gruppen. Jag hann inte reagera, jag förstod inte vad det var som hände, men när jag såg de mina försvinna, sköt oron rakt ut i fingertopparna.
”Va fan tar ni henne?!” fräste Jimmy och försökte komma efter, men de hindrade honom och slöt sig upp omkring mig som en mur av gummiklädda jättar.
”Hon stannar med oss”, sa en av männen. ”Ni kan sticka, resten av er, och kommer ni hit skjuter vi skallen av er – allesammans!”
Då kände jag den verkliga paniken. Att skiljas från mina vänner, att aldrig få se dem igen. De enda jag kände till, de enda jag litade på, de enda som brydde sig om mig och min simpla existens för att jag brydde mig om deras. För vad? För att vara här, där deras resa förmodligen redan tagit slut. De bodde här. Varför hade vi inte insett faran? Alla de tecken som låg öppna framför oss - allt som signalerade på ett redan bebott hotell - jag kände mig vidrigt korkad. Vi borde förstått vad vi hade att göra med. Jag ropade hysteriskt efter Kylenine och Jimmy."
”Nej, nej, nej” sa jag och försökte slå mig fram, slå mig förbi dem. ”Nej, jag kan inte stanna. Jag måste med dem. Ni kan inte åka utan mig! Lämna mig inte här!”
Min röst var högljudd, den skar till och med genom mina öron. Jag skrek och försökte slita mig från de armar som höll mig kvar. Tårarna rullade ner för mina kinder, desperationen gjorde mig svimfärdig. Frenetiskt kämpade jag mig framåt, men det var bakåt jag kom. Jag såg en skymt av Jimmys ursinniga anlete och hur gruppen motades bort. Jag hörde deras fotsteg försvinna, jag hörde Samuels uppgivna suck dö ut. Jag hörde en dörr stängas igen. Jag hörde den där dödstystnaden, uppblandat mina vakters tunga andetag genom gasmaskerna. Jag var omringad av ett hav med Darth Vaders.
Syreupptaget blev lågt. Jag kämpade inte efter att andas. Jag gav upp. Allt blev en enda suddig kontur omkring mig. Jag kände hur jag lätt som en fjäder föll ner i avgrunden. Jag föll, föll, föll."
---
"När jag märkte det bländande ljuset i ögonen, och såg mitt eget röda blod lysa igenom ögonlocken, tittade jag försiktigt upp och såg mig omkring i diset. Några gånger fick jag blinka för att får bort den suddiga konturen. Jag låg i en säng. Dess mjuka madrass kändes främmande för mig, jag som varit van att sova i en hård Mercedes van.
Då kom jag ihåg anledningen till att jag låg här. Eller, jag kom ihåg att jag skiljts åt från mina färdkamrater. Sedan hade det svartnat för mig. Nu låg jag i denna säng, och solens strålar glänste in genom det väl förslutna fönstret, med tejpade kanter. Allt var förslutet. Kliniskt rent och välgjort. Min mage vred sig av obehag."